Johanna påminde mig om att vi i år faktiskt kan upprepa förra årets sammanfattnings-lista över året som gått (shit vad länge vi bloggat – och shit vad fort tiden går ändå!).
Hon konstaterade samtidigt att detta riskerade att bli rätt deppig läsning, då ingen av oss haft något toppenår. När jag kopierade 2014-listan insåg jag dock att det för mig egentligen inte är några större skillnader – och att detta är på både gott och ont.
Och jag har hört att vissa saker har med inställning att göra… så jag försöker ställa in mig på en sann, men inte svart sammanfattning! Here we go:
Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? Provade löpträning, besökte en familjeterapeut, medverkade i en bok. (Enbart en av sakerna jag är sugen på att göra igen. Gissa vilken 
)
Genomdrev du någon stor förändring? Hm. Slutade plocka ögonbrynen, kanske? (de säger ju att ögonbrynens form gör stooor skillnad ). Men nej, annars har det varit mer ett år av att följa med påtvingade förändringar än att själv utföra dem.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Faktiskt rätt pinsamt, men jag var tvungen att tänka efter en bra stund här. Men svaret är ja – och vi är glada för alla vänners och bekantas skull som får leva bebislivet nu! (Det är bara; 1. Inte vår grej längre 2. För långt till vännerna både i distans och energi för att vi ska kunna dela deras glädje på plats.)
Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas? Jag brukar vara en sådan som sparar datum, dagar – minnen… Men det här året har ärligt talat varit ett töcken av kriser, krishantering och korta stunder av utandning. De enda specifika dagarna som kommer upp är midsommarafton (då jag och Liten var ensamma hemma och jag skulle låtsas om att allt var bra, medan min man låg på akuten – igen) och den första bröllopsdagen (som jag mest bara genomled). Med det sagt; det fanns fina dagar också. De orkade bara inte stå ut, detta år.
Dog någon som stod dig nära? Nej.
Vilka länder besökte du? Inga utöver Sverige (för andra året i rad).
Bästa köpet? Biljetter till Phantom of The Opera och Winnerbäck! (eventen sker visserligen 2016, så rent formellt är detta inte en kostnad för 2015… men jag köpte mig saker att se fram emot!)
Gjorde någonting dig riktigt glad? Hälsningar, kommentarer och omtanke från vänner och bekanta – kanske mest från sådana jag inte riktigt räknat med. Och då snackar vi både ord relaterade till vår familjesituation, men också sådana där små grejer som en medlem som visar sin uppskattning med ett tacksamt jobbmail, eller en instruktör på gymmet som hejar på mig lite extra, eller en extra berörande kommentar här på bloggen… Små saker som gett stora känslor, då de kommit vid rätt tillfällen! (och egentligen: det är alltid rätt tillfälle att vara snäll! <3 )
Saknade du något under år 2015 som du vill ha år 2016? Ett större socialt liv. Närståendes goda hälsa. (copy paste från förra året)
Vad önskar du att du gjort mer? Umgåtts med andra under roliga och kravlösa omständigheter. Njuta av stunder med mannen och barnen, utan måsten. (copy paste från förra året – det där med att lära av sina misstag…) Läst böcker.
Vad önskar du att du gjort mindre? Väntat. För mycket av mitt liv går ut på att jag sitter och väntar på något meningsfullt att göra; ett besked som ska ge insikt; att något bra ska ske… o.s.v. Jag måste dels börja njuta mer i stunden, men också inse att saker faktiskt kanske inte faller på plats (varken av sig själva eller av mina försök till påverkan) – och att bara sitta och vänta är rätt värdelöst alldeles oavsett.
Favoritprogram på TV? Morgans Mission gav viktiga samtal med barnen. The Affair gav viktiga samtal med mannen. (Och båda visade hur överlägsna vi fyra är resten av mänskligheten, eftersom vi aldrig skulle mobba någon respektive vara otrogna.. )
Bästa boken du läste i år? Beckomberga – till min egen förvåning och sånt är kul! (Annars är Johanna Ahlstens svar en stark utmanare till titeln!) Läste dock alldeles för lite överlag, så det blir ingen ”årets” med boktema som jag brukar… 
(Men läs gärna mina boklistor från i somras; Bokhoras utmaning och Kulturkollos sommarlov!)
Största musikaliska upptäckten? Apple Music (och att jag kan deras föreslagna 90’s classics-typ av listor ner till minsta versrad, trots att jag ”aldrig lyssnat på mainstream-musik” )
Vad var din största framgång på jobbet 2015? Att jag fortfarande har ett jobb (i övrigt har jag knappast briljerat – jäkla privatliv att störa resten av livet!)
Största framgång på det privata planet? Att jag inte lagt mig ner i fosterställning och gråtit oftare. Nä, sorry; inte svart var det… Men jo, jag är rätt stolt över mig själv som behållit lugnet, hoppet och vetskapen om vad jag måste göra och orka så pass ofta som jag ändå har. Jag är absolut inte glad över att mina år som sjuk, men det visar sig allt oftare att både jag och min man lärde oss en hel del på allt vi gick igenom då; saker vi nu kan applicera på vår nya verklighet. Det gör inte alltid att jag hanterar saker bättre – men det gör ofta att jag i alla fall vet vad som vore det där ”bättre”. Det är skönt. (Kort version: Ibland känner jag mig så jäkla mogen och duktig på att hantera livet! 
)
Största misstaget? Tillåtit mig själv att bli bitter, på det där ologiska sättet som gör att man skyller allt från huvudvärk till bråk med 6-åringen på den i familjen som (helt oförskyllt) råkar vara sjuk. Eller på läkarna (de ÄR idioter de flesta av dem, men förmodligen hade det inget med min tweenies dåliga humör en torsdag i april att göra, liksom…). Detta misstag löses för övrigt genom att säga det som skaver högt. (Men vem orkar vara så duktig jämnt…?)
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Hm. Jag har nog alltid varit en sådan som lätt blir ledsen; från dagisbarnet som tyckte kompisarna var orättvisa, till tonåringen som var arg på familjen, till 20+:aren som vägrade äta, till 30+:aren som hatar att livet inte är som jag vill – jag gråter i tid och otid. Och ja, det är jobbigare att vara närstående till någon som är sjuk än att själv vara sjuk. Men jag var nog ändå ledsnare förra året – för då var det fortfarande nytt. Detta innebär på ett negativt sätt att jag nog delvis gett upp och stängt av vissa känslor. Men på det positiva sättet innebär det att jag kämpat mer för att leva vidare och tillåta mig att också vara glad!
Vad spenderade du mest pengar på? Jag erkänner utan problem att jag tröstshoppat loss i år! Skönhetsprodukter, doftljus, ätbarheter… Nej; det gör mig förmodligen inte lyckligare i grunden, men i stunden! (och det har jag behövt i år). Jag har dock inte bara köpt till mig själv – utan också mer än vanligt till andra. (Och DET gör en bevisat lyckligare, så det så!)
Något du önskade dig och fick? Jag har länge önskat att 1) Min dotter ska kunna träna tillsammans med mig 2) Att jag själv vågade testa att gå till en PT. Och precis till jul fick jag besked att World Class nu välkomnar ungdomar OCH så hade min man (utan att veta om att jag fixat dotterns kort) köpt 3 PT-timmar till mig på samma plats. Blev superglad! (Att PT-timmarna enbart kommer användas till rehab av min fotled/benhinna spelar liksom ingen roll – jag hade aldrig tagit mig för att fixa det på egen hand.)
Något du önskade dig och inte fick? En frisk man.
Vad gjorde du på din födelsedag 2015? Jobbade och gick på ett cykelpass, förmodligen.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Mycket. Men mycket hade kunnat göra det sämre också – så låt oss fokusera på det!
Vad fick dig att må bra? Träning (som social/komma utanför dörren- aktivitet) träning (som fysisk aktivitet) ideellt engagemang, egentid/vila, barnen.
Vem saknade du? Vänner. Min man som han var som frisk. Min äldsta dotter som hon var när hon fortfarande tyckte om mig. (vi ses om 5-6 år älskling?)
De bästa nya människorna du träffade? Det har mer varit ett år av att försöka hålla fast vid ”gamla” människor; och kanske upptäcka nya sidor av dem – vilket kan vara minst lika viktigt! Livskick-Johannorna förtjänar att nämnas även i år – då vi träffades IRL för första gången. (Det jag skrev sist kvarstår dock: jag tyckte mig ha träffat dem redan förra året, om än inte face-to-face…) Nya bekanta har också florerat, i form av skolpersonal, gruppträningsfolk, Frisk & Fri-kontakter och barnens nyskapade vänskapskontakter – ungarna har tack och lov bättre än jag på det där sociala!
Mest stolt över? Att jag inte har gett upp om lyckan – och att min familj därmed inte heller tillåtits göra det. (Säg inget till dem; men det är jag som bestämmer över oss! )
Högsta önskan just nu? Jag kan av skrockfulla – på gränsen till tvångsmässiga – tankar aldrig svara på den här frågan med annat än: ”Att mina barn får långa och lyckliga liv”. Och det är ju alltid min högsta önskan! (Copy-paste från förra året).
Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Tillämpa alla bra grejer jag vet att jag kan, borde och vill mer i praktiken.
Okej. Lite svart blev det kanske. Men det gör också att jag verkligen, från djupet av mitt hjärta, kan önska både mig själv och alla er andra ett
GOTT NYTT ÅR!
2015 enligt ”Selfie”-mappen på min telefon.
(För den som inte orkar läsa all tråkig text gäller alltså:
”Utseendefixerad. Narcissist. Äter Juleskum.” )
ps. Du hittar Johannas Ahlstens sammanfattning här och Johanna Arogéns sammanfattning här. Skriver du en egen – som våra fina läsare Maria och Sofia har gjort – så kommentera gärna med en länk! d.s.