Två ynka böcker har jag slutfört hittills på jullovet (och inga att hänga i granen, om jag nu haft någon sådan). Min lässtatistik hamnar onekligen på en all-time low 2015; Inte bara för att tiden och orken har varit för knapp (även om det spelat in) – utan för att det finns så mycket annat att läsa. Readly och dess triljoner tidningar tar en hel del tid, liksom nätartiklar och bloggar. En del för research till Livskick, en del enbart för nöjes skull.
Om du, liksom jag, är ledig och lässugen, kommer här några av mina favoriter på Livskick just nu:
- ”Det är okej att må bra trots att alla i världen inte gör det. Inser vi det, kanske vi orkar vara den där empatiska människan vi vill vara.”
Åsas tankar om att vara medmänniska även gentemot sig själv behövde jag verkligen läsa, i en tid när det dåliga samvetet lätt tar över kraften att både vilja och kunna hjälpa andra. Det är skönt att bli påmind om att flera känslor får existera, sida vid sida. Det är skönt att veta att en får vara glad, för att sedan kunna glädja andra.
- ”Ditt värde som människa är konstant, och du är inte en dålig människa för att du inte kan kontrollera dig 100 % av tiden.”
Den här texten som Johanna skrivit hittade jag min första jul som frisk, men kanske inte helt självklart fri, från min ätstörning. Jag minns fortfarande den jublande känslan när jag hade läst igenom den – och hoppas att den kan ge andra samma känsla nu. (Att orden numera känns ganska främmande – eftersom de känns så självklara – tar jag som ett gott tecken för mig själv!)
- ”Hela tiden har jag haft viss insikt i att det har varit alldeles för mycket, men har ändå inte kunnat stoppa.”
Jag har alltid haft en kropp som varit rätt snäll mot mig gällande skador/sjukdom/svaghet (trots att jag inte alltid varit särskilt snäll mot den…) Men igenkänningen i Johannas text om hur det fysiska och psykiska hänger ihop är ändå väldigt hög. Vi vet ofta när vi pressar oss själva över gränserna; men ibland är det svårt att sluta… Och då får vi hjälpas åt att påminna oss själva – och varandra!
- ”Jag kan tycka om sällskapet hur mycket som helst och ha hur trevligt som helst i stunden. Men sedan-då kommer liksom den mentala kollapsen när det känns som om jag sovit alldeles för lite under alldeles för lång tid.”
Just nu kan jag nog inte helt relatera till Jennys ord om hur socialt umgänge dränerar. I år var första gången jag verkligen längtade efter just det där sociala kring julen – men det berodde ju på att jag gått och varit relativt ensam på sista tiden. I vanliga fall slår nog den där tröttheten till även hos mig, i varierande grad. Det känns skönt att kunna erkänna – och höra andra erkänna!
- ”Allt behöver inte bli perfekt – det kan bli väldigt fint ändå.”
Rebeckas artikel handlar visserligen om hur vi kan fira en finare jul – men jag känner att hennes tips kan appliceras även på andra tider på året; andra sammankomster och andra situationer där förväntningar och föreställningar förekommer. Kanske något att bära med redan till nyår…?
Livskicks startsida just nu – trevlig läsning!